Levnadsberättelse för Britta

Britta föddes den 8 juni 1941 i Gällivare. Den dagen snöade det. 16 år gammal liftade Britta tur och retur Gällivare - Paris. När Britta var 18 år gammal sommarjobbade hon på en pub i London. Året efter liftade hon ner till Holland. Hon fick lift med en lastbilschaufför som skulle lämna sitt gods till ett flygbolag som skulle flyga det vidare till London. Då gick Britta upp till flygbolagets kontor och frågade om hon kunde få lifta med flygplanet till London. Det fick hon. Britta extrajobbade från det att hon var 14 år i en damkonfektionsaffär. De första två åren fick hon arbeta ihop med sömmerskan. Där lärde sig Britta att sy kläder. Hon var duktig på symaskin och kunde senare i livet med lätthet göra ändringar i de kläder som hon köpte eller sy ett plagg helt från grunden om det behövdes. Efter studentexamen 1962 flyttade Britta till Uppsala och skrev in sig på Uppsala universitet för att läsa juridik. Uppsala universitet var det närmaste universitetet sett från Gällivare. På hösten 1964 träffade hon Gustav på en dans på Östgöta nation och de blev ett par. Hon började strax efter att arbeta som flygvärdinna på Con Air som flög charterturister till bland annat Kanarieöarna på ett fyrmotorigt propellerplan av modell DC-7. Ett sådant flygpass kunde vara över 12 timmar. Gustav friade, föga romantiskt, i bilen, en svart Volkswagen ”bubbla” av årsmodell 1958 som kostade 4 000 kr, på en parkeringsplats mitt i Uppsala. Vigseln ägde rum den 22 augusti 1965 i Lappkyrkan vid Vassaraälvens strand i Gällivare. Bröllopsmiddag, tjäder med tillbehör, intogs på Hotell Vassara. Dagen därpå åkte Britta och Gustav på bröllopsresa till Paris. Där de bland annat åkte med en restaurangbåt på Seine och åt middag med levande ljus i kandelabrar på bordet medan de såg de fasadupplysta byggnaderna längs floden. Dottern Marika föddes den 14 mars 1966. Studierna gick bra och Britta tog examen i maj 1968. Hon började då att arbeta som biträdande jurist hos advokatfirman Roland i Söderhamn. Efter knappa tre år började hon arbeta som åklagare i Gävle 1971. Ett radhus på Fältspatsvägen 12 D inköptes till det horribla priset om 40 000 kr. Efter ett par år insåg hon att det var större möjligheter till karriär i Norrbotten än i Gästrikland så de beslutade sig för att flytta. Den 1 april 1973 flyttade de in i det nybyggda radhuset på Hertsön, i Luleå, som skulle bli Brittas hem under 32 år. Det kostade 117 000 kr och var på 112m2. När Britta kom till huset på Hertsön var kvarteret inte färdigt, huset var omålat och vägen var inte asfalterad. Allt såg ut som en stor byggarbetsplats. Då satte sig Britta på trappen till huset och grät. Men det skulle bli bättre, mycket bättre. I Luleå fick Britta det bra, hon blev väl mottagen. Britta hade ett intressant arbete som åklagare på Åklagarmyndigheten och hade många vänner. Den 1 april, när hon skulle flytta in i det nya huset kom hennes chef, länsåklagare Ingmar Bäärnhielm över med en blombukett och hälsade välkommen till Luleå och det nya jobbet. Dessvärre hade inte möblerna kommit ännu, så hon kunde inte be honom att sitta ned. Britta började jobba som åklagare i Luleå 1973 och befordrades till distriktsåklagare i Boden 1975, tillförordnad länsåklagare i Norrbottens län 1984, regionåklagare 1985 och slutade sin åklagarbana som statsåklagare 1989 - 1994. När Britta var 36 år var hon redan en politisk profil i Luleå för dåvarande Folkpartiet, numer Liberalerna. Hon var starkt påhejad av sin mor som tyckte att det fanns för lite kvinnor i politiken. Det gick bra för Britta inom politiken och hon blev ledamot i kommunfullmäktige i Luleå 1976, ledamot i kommunstyrelsen 1982 och invald i riksdagen 1985. Britta satt i riksdagen i nio år och arbetade under den tiden för att de personer som blivit utsatta för brott skulle behandlas på ett bättre sätt när det blev fråga om rättegång och skadestånd. Det gjorde att hon den 1 juli 1994 blev utsedd till generaldirektör för den nyinrättade Brottsoffermyndigheten. Innan dess hade olika media spekulerat om Brittas framtid. Britta var föreslagen som justitieminister ”Allt talar för att Britta Bjelle blir ny justitieminister” skrev NSD, Norrländska socialdemokraten, den 19 september 1991. De föreslog också att hon skulle ta sig epitetet ”Batong-Britta” för att hon trodde på hårdare tag mot de kriminella. Hon var också föreslagen som landshövding i Norrbotten. Norrbottens-Kuriren hade ett reportage i augusti 1995 som hette ”Britta Bjelle – ny hövding” som handlade om att mycket talade för att hon skulle bli ny landshövding i Norrbotten. 2003 fick Britta ta emot medalj av 12:e storleken i serafimerordens band av kungen för sina förtjänstfulla insatser för brottsoffer. Britta hade ett stort driv, när hon pensionerade sig från Brottsoffermyndigheten 2004 beskrev generaldirektören för Norges Brottsoffermyndigheten henne som ett ”fenomen”. Efter pensioneringen flyttade Britta till Örebro för att leva nära sin dotter Marika och hennes familj. Hon fortsatte sin politiska karriär som lokalpolitiker i Örebro län. Fram till sin död hade hon uppdraget att representera Liberalerna som kommunrevisor. Britta var noga med sitt utseende och hade även ett öga för detaljer och vackra saker. Hon var extra duktig på gardiner och tyckte att det var viktigt med textilier, kvalitén skulle vara hög. Hon var duktig på att göra det vackert. Det var också viktigt för Britta med kläder, hon var modeintresserad. Hon talade ibland om hur hon föredrog viskos före andra material och ansåg att kläder skulle lyfta fram den moderna men samtidigt klassiska kvinnan. Hon tyckte om restaurangbesök och festliga tillställningar, hon var generös och bjöd ofta. Hon var också intresserad av resor och den sista resan hon gjorde var en kryssning i medelhavet 2024. Totalt besökte hon 41 länder, men hennes favoritresmål var Italien, eller för den delen, en solig vägg i lä, på uteplatsen hemma. Hon hade ett speciellt band till dottern Marika och barnbarnen.